Paris visar upp TMC i Grekland
I maj åkte Paris Giazitzidis på ett två dagar långt karriärsevent i Grekland för att berätta om fördelarna med Employeneurship. Paris är själv från Grekland och arbetar nu som Employeneur på TMC Physics i Nederländerna. Han anade inte hur populär han skulle visa sig vara där...
När TMC frågade om jag skulle vilja delta på karriärsdagarna på Aristotle University i Thessaloniki, Grekland, ställde jag mig frågan om jag verkligen var rätt person för uppgiften. Jag är inte rekryterare och inte heller jobbar jag på HR-avdelningen, så jag har ingen erfarenhet av att sitta på andra sidan bordet under en intervju. Men det var ändå ett väldigt enkelt beslut att ta. Jag svarade glatt ’JA!’. Planen var att jag skulle träffa kandidater där med bakgrund inom fysik, prata med dem om TMC och se om det fanns några möjligheter för samarbete.
Förresten glömde jag att säga att jag är fysiker också, så jag känner mig som hemma bland människor som älskar fysik. På sista tiden, efter flera års labbarbete och författande av vetenskapliga artiklar, har jag insett att jag verkligen tycker om att komma ut och prata om fysik. Därför blev jag så laddad inför den här möjligheten i Grekland – jag såg fram emot att uppmuntra kandidaterna och berätta för dem att de också kunde hitta ett jobb som matchade deras ambitioner.
Karriärsdagarna var utformade så här: Vart och ett av de runt 40 företagen som deltog hade ett intervjubord och kandidaterna gick från bord till bord, som om det vore speed-dating. Varje ”dejt” skulle ta cirka 15 minuter. Sedan skulle en klocka ringa och nästa kandidat sätta sig framför dig. Jag visste reglerna, och jag var redo att börja.
Dag 1: speed-dating
Min första ”dejt” var inbokad kl. 9.00. Jag satt vid mitt bord och tittade bortåt där kandidaterna väntade och försökte gissa vilken av dem som höll på med fysik. Då ringde klockan. Det var dags! Jag såg hur kandidaterna en efter en hittade sin inbokade dejt. Men ingen rörde sig mot min sida av rummet. Hmmm... Då kom en funktionär fram till mig. ”Jag ber om ursäkt, men ditt första möte har blivit inställt”, förklarade hon. Min första tanke? ”Vilken katastrof! Jag vill åka hem igen, det här är inget för mig!” Sedan förklarade hon att jag kunde använda de två korten som låg framför mig. Det ena var rött, det andra var grönt. Om jag höll upp det gröna innebar det att jag ville gå vidare till mitt nästa möte. Om jag höll upp det röda innebar det att jag ville ha en paus (spoilervarning: Jag använde aldrig det alternativet). Så jag höll upp det gröna kortet. ”Hjälp! Det kommer någon...”
Vi hoppar till kl. 18.00 samma dag, när jag fortfarande sitter vid mitt bord. Efter att ha blivit dissad på min första ”dejt” och undrat om jag verkligen ville fortsätta var det som att ett mirakel skedde! Jag träffade över 50 kandidater i riktigt snabb takt. 50! Alla hade inte bakgrund inom fysik. Jag träffade även kemister, systemutvecklare, datavetare, matematiker och personer med andra tekniska bakgrunder. Det som verkligen taggade mig var kön på runt fem personer som ständigt väntade på att få prata med mig. Schemaläggningen verkade ha gått lite snett. Det var så många kandidater som ville prata med mig att organisatörerna bad mig att skynda på lite och bara prata i tio minuter med varje person, så att jag skulle hinna träffa alla.
Jag frågade en av kandidaterna hur länge han hade stått i kö för att få prata med mig. Han tittade på klockan och sa: ”Ungefär två timmar.” Sedan tillade han: ”Ser du de andra tre där borta? De väntar också på dig.” När jag tittade mig omkring i rummet fanns det företagsrepresentanter utan någon kö framför sig, och till och med tomma bord med gröna kort. Och det här var bara dag ett.
”Visa alltid din passion för det du tycker om. Var inte rädd för att testa nya saker och ansträng dig för att utforska de styrkor som finns inuti dig.”
Dag 2: Energin från hundra studenter
Ytterligare 50 kandidater. Och bara häften av dem var schemalagda. Den andra halvan bara dök upp utan inbokad tid. När jag frågade varför de ville träffa mig var det många som sa: ”Mellan intervjuerna har vi pratat om våra möten och hur intervjuarna har varit. Och vi tycker alla att du och TMC är jätteintressanta!”
Jag kommer definitivt att komma ihåg de två dagarna i Grekland en lång tid framöver. De var FANTASTISKA! Mycket press, ingen mat, inga raster och mycket huvudvärk, men på samma gång var det en unik upplevelse och många intressanta samtal. Jag hade turen att få ta emot positiv energi från hundra unga och entusiastiska studenter – det kändes som om jag kunde flyga och hade en enorm strålkastare riktad mot mig! Jag vill dela med mig av ett råd till alla kandidater jag träffade där: Visa alltid din passion för det du tycker om. Var inte rädd för att testa nya saker och ansträng dig för att utforska de styrkor som finns inuti dig. Jag är verkligen glad att TMC gav mig den här möjligheten att lära mig mer om mig själv. Tack, Robert van Tankeren för att du inte bara sa: ”Nej, Paris, du borde hålla dig till dina vanliga projekt, det här är inte din grej.” Genom att skicka mig dit hjälpte du mig att växa. För det är som man säger: ”Det är bara när du kliver ut ur din bekvämlighetszon som du kan växa.”